Vikt; 46,9 kg

Längd; 175 cm

BMI; 15,3

Ålder; 18 år.

Allmänt; Ser fortfrande lika fet och meningslös ut som vanligt.

Det var längesen jag skrev, för den senaste tiden har varit ett riktigt helvete för mig. Visst är det bra att skriva när man mår dåligt, men när man når en viss punkt så går det bara inte längre.

Men allt som allt; det visade sig att det var en muskelknytning/eller ngt i den stilen och gick över efter ett tag. Efter det så blev jag riktigt sjukt deprimerad.

Är inte helt säker på vad kopplingen är, eller om det ens finns någon, jag har ju mått såhär förut..

Min läkare skrev en remiss till psyk om min medicinering (jag frågade om jag kunde få lugnande utskrivet) och när jag till sist kom dit så kunde jag inte hålla mig. Jag berättade allt om deprissionen och ätstörningarna. (Sa såklart inget om självmordstankarna, för då blir jag inlåst)

Fick antidepp och stesolid utskrivet, och skjutsköterskan ville att jag skulle gå med i en grupp för emotionellt intabilitet och var på mig väldigt mycket om att jag skulle få hjälp med ätstörningarna.

Vuxenpsyk är tuser gånger bättre är idioterna på bup, för även om jag egentligen vill bli frisk så är jag rädd och känner mig inte redo, hon sa att hon förstod och sa att jag skulle at det i min egen takt.

I måndags så hade jag och min pojkvän vårt största bråk någonsin. Vill  inte gå in på några detaljer men han gick riktigt myvket till personangrepp (vilket jag i princip aldrig gör). Jag är elak, hemsk, självisk och han önskade att han stannat i båstad längre för då hade han sluppit mig, var några av sakerna han sa.

Nu i efterhand (briket slutade med att jag bröt ihop och störtbölade)

så har han sagt att han inte menar det, men jag ver inte vad jag ska tro.

Direkt efteråt när jag kom hem så började min kära moder skälla ut mig för att jag lånat dekorationskuddar från vinden utan att be henne om lov, trots att jag frågade min pappa och han sa att det var självklart att jag fick det.

Då var jag en jävla tjuv, äckligt smal och skulle antingen söka hjälp eller så fick jag inte bo kvar och en massa annat.

Självklart hade jag stoora problem med att sova den natten, så gick ut på en promenad. Gissa vad som hände.

Jag blev nerslagen av ett gäng fjortisar och deras fjortiskillar. (Alltså, som var ett par år äldre än mig, men bettede sig som om dom vore 15)

Fört började dom kaxa med mig, jag kaxade tilbaka och plötsligt fick jag en knytnäve i ansiktet och en spark så att jag föll ihop. Sen så hade dom kul ett tag med att sparka på mig (hur länge vet jag inte). Efter det så verkade det som om det slant till i en av killarnas huvud för han satte sig över mig och sa att han skulle visa vad man gjorde med små 'emofittor' (jag är gothare!!!) som jag. Tydligen peta ut ögonen.

Han såg riktigt galen ut, och jag är hundra procent på att han menade allvar men när han skärt över ögonbrynet och kom nära ögat så freakade hans polare ut och drog iväg honom.

= jag det helt vanställd ut, tusen blåmärken och ett skärsår rakt över ögonbrynet.

Och just det, har ska göra en operation, brötförstoring den 27e alltså på onsdag. Är lite nervös, tänk om något går fel och jag ser mer grotesk ut efter än vad jag gör nu?

Idag har jag blivit övertalad att gå till läkaren och ta fotografier och dokumentera skadorna efter misshandlen. Mindre kul.

Och kan inte sova, men pojkvännen sover som en stock och ja,nu ska jag ta en smygcigg (har oficiellt slutat röka inför operationen)

Take care <3