Nails, ink and skinny is just a souvenire.

Varit på house of pain, och jag läker inte som jag ska. 2 veckor till. Jävla skit. Eller så vill tatueraren bara jävlas med mej.

Och så har jag beställt nya piercing-prylar. Pojkvännens systerdotter (som jag hatar) vill att jag ska pierca henne, behöver jag säga att det ska bli ett sant nöje att få sticka nålar i den lilla fjortishoran?

Men jag gillar piercingar, vilket syns på mitt ansikte ;) Haha.

Och att pierca är alltid kul, helt klart ett intresse.

Maten gick jättebra. Tills pojkvännen ville äta falafel. Så fått i mig en sån. Så ca 1000 kcals. Gah.

Och så har jag köpt en såndär xboxkontroll som man kan koppla till datan. Så att jag kan spela silent hill homecoming utan att bli helt cpförvirrad över kontrollerna. Är ju van vid PS eller Xbox. Och inte 500 random tangenter som inte har nån logik alls.

Så, nu ska jag försöka sluta tänka på att jag ser ut som en fucking flodhäst och spela ett par timmar.

Take care.

Åkte inte in. Fastnade vid Dray (stackars lillen som aldrig blir lämnad ifred) och nu så ska jag spela Homecoming. Fast det är fantamig omöjligt att spela på datan. Funderar på att skaffa en xbox-kontroll som man kan koppla in i datan så att jag inte behöver bli dödad av monster var femte sekund bara för att kontrollerna är helt fuckade.

Jaja..  anyways så ska vi äta snart, kommer att äta och kräkas. Potatisbullar, kan väl inte vara så hemskt att spy? Iofs så är det skit samma. Kommer ju få spy upp det i vilket fall som helst så det kan kvitta.

Måste ner igen innan skolan börjar, vår skola flyttar ju in på den stora skolan nu (går i en liten skola för folk som egentligen inte bryr sej) och när folk ser mig ska dom tänka på mig som 'den smala goth-tjejen' och inte 'dendär feta som klär sig i svart'.

Jag vet inte om det är bra eller dåligt, men 'när jag ändå var i stan' så fick jag för mig att köpa tram. Killen hade inget inne.

Det mesta annat går ganska lätt att få tag på ju, antingen här i stan eller ta tåget över sundet. Men just tram är liksom.. vem fan knarkar det egentligen? Marknaden är mindre och mer dold.

Min första tanke var att ta tåget över och stöva runt lite 'planlöst' i grannstaden, men så kom jag på att jag har ett par hundra i danska hemma, så åker hem för att hämta dom.

Nu sitter jag här i valet och kvalet, eller vad man nu säger.

Vill inte fråga nån om dom vill hänga med, men vill inte heller åka själv. att riskera vad-som-nu-kanhända för verklighetsflykt har en missbrukar stämpel. Men jag missbrukar ju inte längre?

Eller hur? Brukar, kanske jag gör, men inte missbrukar.

Vad ska jag göra?

Under tiden jag funderar över det så tar jag och blandar lite jord i sanden, så att Dray har något att gräva i om han nu skulle vilja det.

Spenderade morgonen med att rengöra inne hos Dray, och sen när jag skulle äta frukost så tänkte jag inte på vad jag åt.

2st frallor.

Wtf?

Och hade tagit p-piller innan så kan inte direkt spy heller =/ FUCK!!

Så, det är väl runt 400 kcals redan nu, och det blir inte mer idag.

Ska in och handla syrsor snart, och resten av dagen så får jag väl gå och lulla runt. Inte mer idag. Herregud.

Är helt kär i lille Draco. Han somnade i min hand innan, när jag kollade tv, och sen så har jag tilbringat ca en halvtimme med att droppa vatten på hans nos för att han ska få i sig lite vätska innan läggdags.

Måste köpa fler syrsor imorron, har bara typ 2-3 kvar. Han äter som en häst ju :P Men skäggisungar ska ju äta mycket, så :)

Men min pappa kommer mörda mig när han ser att jag har köpt en ny ödla. Min mamma vet om det, och är okej med det, men han vill absolut INTE att jag ska ha en.

Well. Isåfall så får jag väl ta och flytta ut med Dray den dan han kommer på mig, är ju 18 och sätter mig hellre på gatan än säljer/avlivar ett djur.

Spelat ut Silent Hill Shattered Memories också. Spelet var inge vidare, ärligt talat. Men har köpt Homecoming till PC så håller på att tömma min data på skit nu så att det går att installera. Gillar ju Silent hill spelen i vanliga fall.

Känns så skönt, att ha något annat än självdestruktivitet att fokusera på.

Har inte skrivit på ett tag, för har varit under övervakning av pojkvännen. Han fick reda på att jag tagit H och .. ja. Hur som helst så är jag ensam och har tid att skriva nu.

Vet inte vad jag ska säga. Jag sitter och är trasig när jag ska va hel.

Nämen, T: Ja, förfan! köpenhamn is the shit, och skynda dej hem nu ;O Känner mej ensam här mitt ute i ingenstans där vi bor ;P 

Gått upp 50 kilo ungefär, varit med honom dygnet runt sen sist jag skrev och då fått i mig en jääävla massa skit.

Förresten, gissa vad jag gjort? Köpt mej en egen liten kompis. Ni vet att jag snackade om att jag hade haft en skäggagam innan? Har köpt en liten unge nu :$<3 Så jävla söt!!

Namnet blir Draco om det är en kille eller Draconia om det är en tjej (man kan inte se det än)

Så nu har jag nånting att pilla med och ta hand om, så att jag håller mig i skinnet och tar det iaf någerlunda lugnt.

Okej, jag missbrukar bloggen lite nu, men känns inte som om jag kan snacka med någon som faktiskt förstår, så.. ja.

D: Jag är orolig för dig..

J: Vadå? Varför?

D: Du.. Det känns som om du håller på att falla tillbaka..

J: Nä, det gör jag inte.. eller jo.. lite kanske. Men försöker hålla det på avstånd. Men det är inte så enkelt när man inter kan äta pga värmen på dagarna rent fysiskt heller..

D: Men du äter ju ingenting?

J: Jo, men just idag mådde jag skit innan pga gammal hostmedicin, fick i mig en isglass iallafall..

D: Och så kräks du mer..

J: Va?

D: Ja.. för småsaker..

J: Jag kräks nästan alltid när jag är sjuk, även om det bara är förkylning, och jag har inte gjort det frivilligt, alls. Sista gången jag gjorde det berättade jag det för dej. Sen så har jag inte gjort det mer.

D: Säkert?

J: Ja..

D: Men är ändå orolig..

J: Det ska du inte vara.. jag klarar mig. Det kommer gå över.

Gick med honom och åt falafel sen för att 'lugna ner' honom. Han ska inte behöva må dåligt för att jag är fuckad. Och det sista jag sa.. Ärligt talat så tror jag att det är ren och skär lögn.

Jag förstår mig inte på mig själv.

När jag är med honom, då kan jag känna en vilja att bli fri från ätstörningshelvetet. Då vill jag kämpa.

Men sen.. när jag är själv/med andra. Då försvinner det. Då känns det som om det inte är lön t, som om jag är 'dömd' att leva såhär, och att jag lika gärna kan kämpa med som emot i en kamp jag aldrig kan vinna.

Och om jag inte kan vinna så kan jag iallafall bli smal och kanske t.o.m vacker/snygg/uthärdlig på köpet.

Fuck this.