Träningen gick åt helvete.

Brännde kanske 200 kcal på löpbandet innan jag höll på att tuppa av. Sen så satte jag mig ner i 10-15 minuter och försökte igen, men hann springa ca 5 meter innan samma sak hände igen. Fail.

Så, fick ta bussen hem och nu sitter jag här. Igen.

Åt av random anledning en macka när jag precis kommit hem, och ska bada snart. är rätt hundra på att mackan kommer komma upp igen.

Varför envisas jag med att käka bröd osv när jag vet att jag nästan aldrig kan behålla det? När jag vet att nästa gång jag av någon anledning ska in på toan (kissa, hämta vatten osv) så kommer jag bara stoppa fingrarna i halsen? Jag är irriterande. Och jobbig.

Lika bra att få det överstökat..

Btw, Rebecca, jag kan inte kommentera din blogg (random internetbugg, i guess) så svarar här; Jag hoppas verkligen det.. Men det känns så fel..

Var på UM.

Snackade lite.

Beställde til till kurator.

På tisdag.

Fuck vad nervös jag är.

Tror inte jag orkar bli frisk,

vet inte om jag ens riktigt vill.

Och ändå är jag så grymt rädd att inte bli tagen på allvar.

Att jag är för fet.

Att ... jag vet inte.

Men rädd är jag.

satt och skakade när jag snackade med hondära typen jag fick receptet av. Och rev sönder en nagel så att det började blöda. River alltid på naglarna när jag är nervös/rastlös/arg/irriterad/rädd osv.

Annars så har jag fått i mig ett knäckebröd idag. 35 kcal.

Och sitter och dricker kaffe nu.

Och ska ta hoodia burn.

Försöka få energi utan mat innan jag sticker till gymmet.

Hostar fortfarande, är fortfarande sjuk.

Men har latat mig för länge.

Min kondis kommer nog vara helt död.

Får köra intervall-mojs istället.

Planering:

Löp 1,5 km - pw 500m - löp 500m - pw 500m och så vidare. Så länge jag kan. + styrka.

Skriver nog mer sen ikväll. Just nu så orkar jag inte. Har för blandade känslor ang. kurator-grejset.

Gör jag rätt eller fel?

Var i skolan idag. Yay på mig. Kändes totalt onödigt, tråkigt och deprimerande. Men jag var där.

Sen så har jag packat. En jävla massa böcker och skit. Ont i ryggen nu.

Och när jag vaknade så hade jag ett BMI på 17,5.

Det nummret som bestämmer om man är fetto eller inte, ni vet. Men jag är lika fet för det. sist jag kände mig smal så låg det på 14. Undrar om jag ska behöva gå ner till det igen innan jag känner mig.. värdig. värdig att leva, prata och gå på gatorna utan att skämmas. Eller, utan att skämmas såhär mycket.

Eller, frågan är snarare, kommer jag orka ta tag i saken och börja resan mot ett liv utan ätstörningar innan det går så långt?

Tid på UM för att få nytt recept på mina p-piller imorron.

Meningen var ju att jag skulle fråga om det fanns ngn kurator eller liknande jag kunde snacka med, för att få hjälp.

Jag vågar nog inte. För fet. Dom kommer skratta åt mig.

Hittills har jag fått i mig en redbull sugarfree, 10 vindruvor (ca 40 kcal) en kopp te och en macka (130 kcal), men den spydde jag upp.

Idag tycker jag inte om mig själv. Alls.

Jag är störd.

Och paranoid.

Men mest tjock.

Bara för att hon är otroligt vacker i denna filmen (annars också, iofs) och hon är smal.

 Iaf smalare än mig. Och jag är kär i hennes kindben.

Har fortfarande feber, men mår lite bättre idag.

Men ingen skola, tycker iaf att man slipper skolan om man har feber.

Känner mig duktig, har tvättat, packat ner 60-70% av mina kläder och de flesta av mina böcker. Vi flyttar ju om en vecka, och efter det så har vi en vecka till på oss att få dit alla våra grejer. Så känner mej stressad.

Har även fått i mig:

En rostmacka till frukost för 50 kcal

100g broccoli till lunch för 25 kcal

Och 2 rostmackor för 100 kcal som jag spydde upp.

Varför känns det så mycket mer ätstört att spy än att låta bli att äta?

Vet inte vad jag ska äta till middag. Egentligen så känner jag för något lagat. Men nä.. då kommer jag nog spy igen.

Nu ska jag gå och skölja ur hårfärgen. hatar att vara naturligt blond och vilja ha svart hår, jag får färga hela tiden ju -,- Kunde jag inte haft svart hår av mej själv?