Då är man hemmafrån älsklingen igen, lika trött som alltid.

Har egentligen inte mycket att säga, ätit som en gris för att göra honom lugn (både i fredags och i lördags) och är förmodligen fetare än nånsin.

Men nu ska jag vara helt ärlig.

Just nu så bryr jag mig inte så mycket, trots att det är vägning imorron.

För vet ni vad?

Jag har världens snällaste och mest underbara pojkvän som bara vill att jag ska kunna äta och må bra. Han vill att jag ska bli frisk, sluta vara farligt underviktig (vilket jag inte är längre, jag är fet, men det verkar inte han kunna se), kunna se ätande som något naturligt och mest av allt  må bra.

Och den friska delen i mig skriker just nu efter samma sak. 

Inte ätit idag, men det är mest pga att jag är sjukt trött och har sovit i 2 h precis.

Och vi snackade lite nu i helgen om att det inte är helt omöjligt att vi skulle flytta ihop nångång i framtiden. Det gjorde mig så glad, han har aldrig velat bo men ngn annan innan, och han säger att han aldrig under sina 20 årkänt såhär för någon. Aldrig älskat någon som han älskar mig. 
Och samma här, har aldrig älskat någon på detta viset eller nån gång känt mig så trygg med någon. Jag vet att han aldrig skulle slå mig, ljuga för mig eller gå bakom ryggen på mig.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Vägning imorron, men ärligt talat så får det gå som det går med det. 
Diana och Ana är lika starka just nu, och jag vet inte riktigt vad jag vill.
Jag har världens underbaraste pojkvän, som jag älskar över allt.
Även över Ana.

Så, vi får se.

Bye loves, stay your own way <3