One thoughtless moment passes in slow motion
As I lie down, I realise that…
All I wish is to get rid of this

Obsessive Devotion

Varit hos älsklingen i helgen, som valigt, ju. Och precis som alltid när jag varit med honom såhär länge och fått känna på hur bra det skulle vara att slippa denna obsession med mat och vikt, och bara kunna fokusera på att må bra, och slippa göra den personen som betyder allt för mig orolig så vill jag bli av med Ana.

For now.

Det känns alltid så just nu, vet inte varför med typ 75% av tjockis/mat/viktångesten försvinner när jag är med honom, kanske för att det verkar som om jag faktiskt är älskar trots att jag ätit både frukost och middag, att han inte har något emot att ta på mig trots att han sett mig äta ett knäckebröd, att jag helt enkelt kanske itne måste ha en perfekt kropp (och instabilt psyke) för att någon ska kunna älska mig.

Men imorron kommer jag nog vara tillbaks i svältlandet igen, som alltid. Då kommer det varma jag känner nu vara borta och jag kommer inte se klart.

Jag hatar detta, jag vet inte vad jag vill.

Fuckfuckfuck.

Jag vet att jag gör fel, att jag kommer göra det, det vet jag nu, men detfattar jag inte riktigt när jag gör det. Eller så vet jag ingenting, alls.

Önskar att någon bara kunde vifta med ett jävla trollspö och så mig att bestämma mig.

Men just nu, idag, igår, förmodligen inte men kanske imorron, kommer jag känna hur hopplöst detta är och kämpa med Diana. Innan mörkret sluter sig igen.