Failade igårkväll och tog lax för att få ur mig massan av det jag stoppat i min feta käft i helgen. Fail. Skulle ju sluta med det. Men har fått mitt straff. Tog det vid åttatiden i gårkväll och jag har fortfarande sjukt ont i magen oh mår illa. Jag får extrema magsmärtor av dom tabletterna, föll ihop i skolan och smärtan fick det att svartna framför ögonen på mig. (Är inte smärtkänslig ens, vilket nog syns på mina ihopsydda armar och ben). Skyllde på mensvärk. Det är en sak jag gillar med att vara tjej. 'Vad är det som är fel?' 'Jag har mens'. Funkar alltid <3

Varför i helvete jag skulle faila och ta tablettjävlarna från början vet jag inte. Jag hatar att Ana har sån kontroll över mig ibland. Eller det har hon nästan alltid, ju, men ändå. Samtidigt som jag älskar det.

Hur jävla cp låter inte det? =/

Har inte ätit idag, mest för att jag inte kan. Det gör svinont i magen ju, jag mår illa och har tjockisångest. Skulle inte ens kunna om älsklingen var här med mig, och själv är det 100% omöjligt.

På tal om honom. Han är väldigt negativt inställd till att jag skaffar gymkort när jag fyller år. Vill att jag ska gå upp till BMI 18 (55 kg) och att han ska vara med mig när jag tränar. Har försökt förklara för honom att det är 0 chans att jag kan gå upp en massa i vikt, och att han ändå inte kan vara med eftersom att jag inte tänker träna på friskis (där han har kort). Vi har sagt att vi ska vänta tills det faktiskt är läge att köpa, och se hur det går med maten och allt detdära då.

Vad ska jag göra? Jag vägrar att ljuga för honom, tänker inte kasta smutsiga lögner i hans vackra ansikte.

Men vad ska jag göra? =/

Har tänkt på det också.. det verkar ju ändå vara några pers som läser denna bloggen nu. Vad vill ni ha ut av den? Vill ni ha min längd/vikt/BMI/mått? Ännu mer random thinspo? Speciella sorters thinspo? 'Tips n' tricks?' Bilder på mig? VIdeor/låtar? Vad vill ni??

Detta är ett ganska onödigt inlägg, egentligen, om man tänker på vad bloggen ska handla om. Men bara för att jag älskar min pojkvän, för att han älskar mig, för att vi bådaälskar denna filmen, och för att denna refrängen passar in på att han mördar Ana.

It won't rain all the time.
The sky won't fall forever.
And though the night seems long,
your tears won't fall forever.
It won't rain all the time
The sky won't fall forever.
And though the night seems long,
your tears won't fall, your tears won't fall,
your tears won't fall
forever.

(Bilden på Eric och Shelly)

http://www.youtube.com/watch?v=MU1jCwyDgxw

And I'm back.

Helgen var.. bra. Underbar, som vanligt. Och sen så har jag faktiskt gett Ana en smäll i anskitet också.

Vi börjar från början. Bion var skitbra, eller iaf så mycket bättre än vad jag trodde att den skulle vara. Fly, birdies, fly! xD Åt ingenting i fredags, tills vi kom hem till honom och jag råkade försäga mig. Vampisen har kommit på en ny sorts utpressning; Äter inte du så äter inte jag. Och det enda veganska dom hade hemma var rostbröd. Och det är förbjudet, egentligen. Men jag åt, för att han skulle göra det och för att få bort den besvikna och ledsna glimten ut ögonen på honom.

Lördagens mat är egentligen fail åt helvete. Men.. jaja..

Frukost: Fanns fortfarande ingen annat är rostbröd, så åt det. Igen. Och på kvällen så bjöd han ut mig på typ den enda veganska resturangen i malmö. Vet inte vad jag ska säga här, kaloriintaget var ju såklart skyhögt, men det var hans kärlek, omtänksamhet och glädje över att jag åt mig mätt för en gångs skull också. Och han konkurrerar ut Ana utan problem. Och det var nästan tomt där med tanke på att vi kom dit vid nio och domstänger vid tio. Sen så skulle vi hyra film egentligen, men kom till Hemmakväll typ en minut innan som stänger vi 11 så det blev inget med det, eller, det förvandlades till en mysig kvällspromenad istället.

När vi kom hem så kollade vi på The Crow (både han och jag älskar den filmen, den är helt underbar. Rätt skumt att vi aldrig sett den tillsammans innan, men ja) och delade på en flasta vin.

Och ja, med honom så klarar jag nästan allt. Jag klarade av matångesten. Eller, han klarade av att jaga bort den genom att vara så jävla underbar som bara han kan vara. Jag älskar honom så otroligt mycket, och vill bara att han ska vara lycklig.  Ska inte börja svamla om honom nu (som jag iofs redan gjort) men vile bara säga det. Och lördagen var så otroligt mysig att jagkom på att jag helt klart kan tänka mig att bo med honom i framtiden, om det håller. Om han orkar med mig. <3

Och idag så låg vi i sängen nästan hela danoch så gick igenom mina frågor inför historieprovet på tisdag innan jag drog.

¨

Nä, nu ska jag hoppa i badet, men skriver nog dagens in och ut senare. Bye loves <3

Who possesses your time
-Mislead us all, we are not in control
Also possesses your mind
-There is no trace that will lead to this place

Reach out, touch infinity
Life is just a memory
Time is not the entity
Like it used to be

The Divine Conspiracy
Opens up the reality
Time is not the entity
Like it claims to be

Desperately we all
Clutch at the last straw
We stumble and fall
Countdown to die
To heal it all

We will never reach
Our capacities, no more
We cannot expand
Our boundaries

Once we had been
Rich from within
Did not try to reach
What we couldn’t achieve
Because once we had been
Able to win
From the need to succeed

(Epica - The Divine Conspiracy)

Sov hos älsklingen inatt, skippade bion med skolan idag och nu sitter jag hemma och känner mig död.

Känner mig alltid död, förrutom när jag är med honom eller mår dåligt.

Men just nu så mår jag inget alls. Detta är bara dödtid dom jag borde pluggat under, ätit lunch under eller något annat vettigt. Men det gör jag inte. Skulle bara skriva snabbt här innan jag lägger mig ner i sängen, lyssnar på musik och väntar på att älsklingen ska ringa och berätta när vi ska på bio med hans polare ikväll och om vi ska vara hos honom eller hos mig i helgen.

Kanske skriver mer sen, om jag pallar.

Har precis kommit hem från älsklingens kompis och allt detdär.

Allt gick bra, bara fail att jag inte hade mina sömntabletter med mig så att jag kunde följa med älsklingen hem efteråt. Det finns nog inget som slår att somna, sova och vakna i hans famn, ärligt talat. Sover alltid så bra då ( = jag vaknar inte 500 gånger om natten, och det tar mig inte timmar att somna), känner mig så trygg på något vis. Som om hans armar runt mig är en mur som skyddar mig mot allt. Älskar att känna hans andetag i nacken. Älskar att höra hans röst säga att han älskar mig det sista jag gör innan jag somnar. Älskar att vakna med honm, även om det är tusen gånger svårare att gå upp då. Älskar honom.

Men är ändå lite orolig. Han har gått ner i vikt (det är inte bara jag som ser det, andra påpekar det också) och skaffat nytt gymkort. Träning 4 gånger i veckan. Men han svär på att han fortfarande äter ordentligt. Är ändå rädd.

(Kan det vara så att min sjukdom har 'smittat av sig'? Kan det vara mina tankar, matvanor, ångestattacker och obsession av vikt/mat/kalorier som har fått honom att tro att han behöver gå ner i vikt/träna mer?)

Ska hem till honom imorron efter skolan, och sen så ska vi gå på bio och kolla 2012 men hans kompis (kanske några fler) på fredag + att jag ska vara med honom i helgen. Och ska jag vara helt ärlig, så har jag ingenting emot att spendera så mycket tid med honom, trots att jag egentligen inte gillar att träffa folk. Och jag hoppas iaf att jag märker ifall han fifflar med maten. Önskar av hela mitt lilla failande hjärta att det inte är så.

Vet inte riktigt vad jag ska tycka om dagens in och ut. T's föräldrar fick för sig att vi skulle äta falafel/kebab.

Sa förts grönsaker, men när hans pappa skulle ringa och beställa så sa dom att det intefanns och när han frågade vad jag ville ha annars så sa jag först att jag äter hemma istället men då höll älsklingen för munnen på mig och sa att jag ville ha en liten falafel utan sås. (Vi va där uppe, så han kunde inte se oss)

Åt. En del iallafall. Ångest som fan. Hela mitt inre skrek åt mig hur ful, äcklig och fet alla tyckte att jag var och hur dålig självkontroll jag ha, att jag aldrig nånsin skulle komma nånvart i livet om jag var såhär svag. Hade tårar i ögonen vid matbordet, men tror inte att nån märkte det. Kanske älsklingen, men han höll mig i handen under bordet typ hela tiden. Skulle nog aldrig klarat det utan honom, jag äter ju mest för hans skull iallafall. Mådde skit över det hela kvällen. (det gör jag fortfarande) Men ville inte visa det för honom. Jag vill inte att han ska behöva må dåligt över min matångest, vill inte att han ska bli orolig, vill inte belasta honom ännu mer än vad jag redan gör.

 Är rädd att han inte kommer orka med mig mer och lämna mig, eller, ännu värre, låta min ångest bryta ner honom. Att han ska se till mitt bästa och låta sig själv förstöras. Aldrig att det ska få hända.

In: 1/4 liten falafel utan sås - ? kcal (Någon som vet!?!?)

Ut:  Promenad - 200 kcal

= För mkt!!

Datorerna i skolan fungerar igen, äntligen!!

Fan vad misslyckat ändå, att man bli så handikappad utan data i skolan, men vi har alla våra arbeten här, och nästan alla uppgifter vi får behöver vi internet till.

100 spänn på att dom är döda imorron iaf.. Men skit samma, dom fungerar nu iaf.

Ska egentligen plugga till ett prov vi har på tisdag (eller till några av dom andra proven vi har snart) men sitter här lite först, bara för att maskinen fungerar för en gångs skull.

Mår sådär just nu, ångest över att jag är fet, inte fått rätt på håret, inte hittat några vettiga kläder att ha på mig så det ser förjävligt ut det med. Över att det idag är exakt en månad tills jag blir vuxen. Trots att jag vill ha friheten så vet jag inte om jag kan hantera den. Frihet innebär ansvar, och jag klarar inte av det. har aldrig gjort.

Jag vill inte bli vuxen, vara förståndig och mogen. Jag vill vara fem år igen och dricka varm oboy och kolla på skönheten och odjuret medans mina föräldrar ordnar allting. Jag vill vara 15 igen, bo på behandlingshem och ingen förväntar sig någonting mer än skit av mig. Trots att jag mådde förjävligt då så var det en trygghet. Jag är rädd.

Kommer nog skriva mer sen, om någon är intresserad. Det är nog ingen, men skriver egentligen mest för min egen skull, för att jag ska kunna skriva av mig alla känslor som jag inte kan prata öppet om för att jag skäms. Men ska försöka plugga lite nu, det var väl ändå trots allt därför jag kom hit.

Bye loves <3

eller något. Vet inte varför jag skriver just nu, försöker antagligen bara skjuta upp att försöka hitta kläder och åka iväg till skolan. Borde åkt för en halvtimme sen. Vill inte. Fan.

Så, idag ska jag och älsklingen träffa hans kompis och kompisens flickvän, är det tänkt.

Känner mig sjukt fet, som om jag håller på att kvävas i min egna äckliga kropp och har ingen aning om hur jag ska klara av detta. Men det ska jag. Jag måste sluta isolera mig.

Och så måste jag gå till skolan. Hum.. ja.

Känns så värdelöst att gå dit, det är nästan 3 år tills jag går ut (går 4:a årigt) och jag är skoltrött åt helvete. Spela roll vad som händer där, vad man lär sig där och vilka betyg man får, det är ändå inte verkligheten.

Vill jobba sommentalskötare, hjälpa folk med anorexi helst. Ironiskt, va? Kan inte ens förmå mig själv till att ta tag i det och verkligen försöka bli frisk, och ändå vill jag hjälpa andra.

Kanske beror på att den hjälpen som finns är värdelös, och jag vill att andra ska få bättre stöd och hjälp än vad jag fått? Jag vet inte, men hur som helst så har radiohistoria inte med nånting att göra, och därför känns det idiotiskt att jag egentligen borde sitta på en genomgång om det just nu.

Jaja.. får väl gå och försöka hitta något att ha på mig, kommer väl ta någon timme -,-

Bye loves <3